Varför tjejer gillar g

Ångrar gymnasieval i år 3!

2018.09.19 09:35 solo-mattae Ångrar gymnasieval i år 3!

Nu har jag varit i en bra skola gymnasieskola men rätt höga antagningspoäng. Har gått teknik vetenskap och är på mitt tredje år och har inget på F även om mitt snittbetyg inte är super. Nu har jag insett att jag ångrar mitt val stort.
Anledningen varför jag gick hit var för att jag var rätt bra på matte i 9an tyckte jag osv. Jag gillar också att gamea för att jag kommer från syd Korea och gaming kulturen är stor där. Lite svag anledning varför att gå Men helt enkelt jag tyckte jag var lite av en "nörd"
När jag började tyckte jag det var helt okej och bara körde på. Men när jag tänker på framtiden så vill jag inte jobba med nått yrke som tekniker eller nån scientist skit. Jag önskade att jag hade gått ekonomi program eftersom det är det Jag vill jobba med.
I min klass finns det 3 tjejer (inkluderar mig) och typ 29 killar. Jag önskar att jag kunde bara gå tillbaka 2 år haha. Jag vet inte heller hur jag ska göra för asså att jag har haft en dålig tid i typ 3 år är whatever liksom men jag vill verkligen inte sluts upp med nått tekniker yrke.
Jag märkte att jag inte är lika stor nörd som andra och anledningen varför jag valde teknik är för att kunna gå industriell ekonomi men det är ingen chans att jag kommer få dom betygen som behövs så jag vet inte vad jag ska ta mig till och har blivit as deppig pga av det...
submitted by solo-mattae to sweden [link] [comments]


2017.06.07 15:31 KillenMedEnFraga Hjälp: oklart om min nya goda kompis vill ha någonting mera

Disclaimer: jag har inte talat eller skrivit på svenska på väldigt länge. Ber om ursäkt om det finns stav- och språkfel.
Jag är en bisexuell man och det har jag vetat ganska länge. Det är inte nånting som jag brukar berätta åt folk men det är absolut ingen hemlighet heller. Jag är ingen macho karl men jag har alltid fått överraskade reaktioner när jag har avslöjat det.
Min kompis (en kille, alltså) är en studiekamrat och vi pluggar samma huvudämne. Jag hade sett honom många gånger tidigare men vi började pratas först ungefär 2-3 månader sedan. Det visade sig att vi har oerhört mycket gemensamt: likadan smak i musik, humor, intressen, åsikter, webbsidor (därför postade jag här istället för engelskspråkiga subs) osv. Vi kan prata om vad som helst hur länge som helst, helt utan rusmedel eller andra aktiviteter, och det gör vi i flera timmar. Sista gången vi sågs så såg han lite ledsen ut när jag måste sticka hem fast vi hade snackats hela natten.
Vi har pratat om tjejer och jag är ganska övertygad om att han inte är bög men jag har inget bevis på att han inte skulle kunna ha bitendenser. Han har faktiskt gett mig ett par komplimanger som, om han var kvinna, jag skulle läsa som försiktiga flirtförsök. Ingenting snuskigt men sånt som jag brukar inte höra bland andra manliga polare. Å andra sidan skulle det här inte vara den första gången jag har en kompis som skämtar med semi-flirtiga komplimanger. Svårt att säga.
Jag är oftast i full kontroll över mina känslor och jag har aldrig fallit för nån som jag inte kunde vara ihop med. (Jäkla tur med tanke på tonåren...!) Det här fallet är inget undantag men om han plötsligt tog ett steg åt det hållet skulle jag troligtvis vara ombord. Han är väl ganska attraherande på sitt eget sätt och jag känner mig bekväm i hans sällskap. Varför inte...
Jag har nästan noll erfarenhet med att vara med vare sig män eller kvinnor. Dejtandet är något som jag inte haft tid, ork, eller mod för men det börjar bli dags så småningom. Därför, som en blyg människa, tror jag att jag inte skulle våga ta de första stegen även om han verkligen skulle råka tycka om mig. Min magkänsla säger att det måste vara något nytt (kanske t.om. förvirrande) för honom om det är sant men å andra sidan finns det bara de här två instanser som jag kan försöka tolka situationen med.
Min rädsla är att om jag säger eller gör någonting dumt så kommer han att ta avstånd. Jag har haft det lite svårt med att hitta nära vänner efter precis alla, inklusive jag, i min gamla kompisgäng flyttade utomlands. Det skulle vara jäkla synd att ha allt rinna mellan fingrarna när det har börjat så bra. Men ändå vill jag att han skulle kunna öppna sig för mig i fall det här inte är bara i mitt huvud. Han och omvärlden där vi bor har ingenting emot bögar men det är inte samma sak när man börjar ifrågasätta sin egen sexualitet. Jag vet att det tog mig 5 år att veta vad jag är för nånting och ytterligare 5 år att bli OK med det. Vad borde jag göra? Bara ta det lugnt?
Tl;dr: En kompis har gett mig ett par flirtiga komplimanger och trivs i mitt sällskap bättre än nån annan tidigare. Jag vet att han gillar tjejer men vet inte om killar. Jag har inga känslor för honom men jag skulle inte tacka nej heller.
submitted by KillenMedEnFraga to sweden [link] [comments]


2016.01.05 05:21 Ramn_ Sverige - varför stanna?

Jag har alltid tyckt om Norden. Klagar inte på vädret, tycker inte mörkret är så jobbigt och alltid dragit till med "allting är vad man gör det till"... men det börjar bli jävligt tråkigt.
Nu är jag 22 år, har ströjobbat, gått på festivaler, spelat musik, varit med tjejer, ni vet, det man gör om man inte utbildar sig. Nu står jag inför ett val: utbilda mig eller åk till en barndomspolare i Malta och jobba där.
Jag gör denna tråden för att fråga varför människor väljer att stanna i Sverige? Det känns instängt, reglerat och som min kompis #1 sa, "som om tiden står still". Han kom tillbaka över julen efter 2 år i Malta och beskrev hur spontaniteten och umgänget är helt abstrakta koncept här. Jag förstår att alla här lever totalt olika liv, men är det inte monotont? Jag har också barndomspolare #2 som utbildade sig och säger att #1 slösar sin tid. Jag förstår hans poäng... men är det verkligen slöseri med tid? Är det egentligen bara jag som inte "passar" mallen?
Jag är relativt klyftig och extremt extrovert (ja, jag är beroende av att inte vara ensam), därmed ser jag inga problem med att få en bra utbildning och jobb... men det känns som om man kommer vara "fast" då. Samma sak om och om igen. Jobba, gymma, jobba, supa någon dag, jobba, gå på bio någon dag, gymma och mestadels av pengarna går till hyra. Medans på Malta bor jag med många olika människor, socialt umgänge är allting, spontana grejer händer hela tiden och generellt sätt så är det mycket friare där. Visst, jag kommer inte få ett höjdarjobb men erfarenheten att gå utanför sin comfort zone känns så värt det.
Nu ramblar jag mycket, men varför stannar du personligen i Sverige?
edit: Jag klagar inte på Sverige. Det är inte syftet med denna tråd. Jag älskar Norden, om sanningen ska fram. Jag gillar vår natur, våra djur, hur vi ser ut, vädret (ja) och våra språk. Familjen kommer starta här, men det är just en splittring i mig som känner att jag behöver plugga nu, innan det blir försent, och det stressar mig... samtidigt som jag känner att jag behöver nya perspektiv. Så, andras erfarenheter är bra information.
submitted by Ramn_ to sweden [link] [comments]